juli 29, 2016 1

Dåliga vägar i bergen 

By in Okategoriserade

Dags igen att byta mig miljö och denna gång beger vi oss mot Monteverde, för äventyr i djungeln och bergen. Resan dit blev även det ett äventyr. En liten annan väg än först planet gjorde att vi klättrade uppför minst sagt branta och skumpig grusvägar i över två timmar. Det är svårt att tro att GPS:en visar rätt på beräknad restid men det gör dem. Medelhastighet är inte hög och det går inte fort. 23 km/h närmre bestämt.

På köpet får vi bevittna hisnande vyer, smala gröna bergskammar, betande djur, cowboys på sina hästar, vägar som slingrar sig genom moln, stup, men framförallt ett fantastiskt vackert grönt landskap.

DSC_0957-1024x576[1]

DSC_0960-1024x576[1]

DSC_0965-1024x576[1]

DSC_0969-1024x576[1]

Screenshot_20160728-133108-600x1067[1]

 

juli 28, 2016 0

Pura Vida

By in Okategoriserade

Idag tar vi det Pura Vida – njuter av livet och tar det coolt.

Vi tar vägen till vackra stranden Conchal via vägen Monkey trail. Guideböckerna rekommenderar inte vägen under regnperioden  och inte utan fyrhjulsdrift. Men vattenfyllda vägar och djupa fåror i vägen stoppar inte oss.
DSC_0922-1024x576[1]

DSC_0923-1024x576[1]

DSC_0927-1024x576[1]

DSC_0941-1024x576[1]

DSC_0951-1024x576[1]

DSC_0952-1024x576[1]

juli 27, 2016 0

Mjuka vågor på stillahavskusten

By in Okategoriserade

Ny dag och dags att byta hotell. Vår mysiga bungalow på bergssluttningen ska bytas mot hotell med havsbris. På till en början slingriga vägar beger vi oss av på en tre timmars lång resa mot kusten. De slingriga vägarna byts mot interamericana nr 1, som förbinder Nord- och Sydamerika. Slutligen kämpar vi oss igenom de sista backarna och de sista kurvorna för idag. Miljön, naturen och husen är annorlunda. Det ena större huset efter det andra ligger utkastade i naturen. Miljön känns mer som lyxiga kvarter på franska Rivieran än som Costa Rica. Dessa fina hus har vi inte sett på andra ställen i landet.

Vårt hotell är inte  heller det ett typiskt hotell för våra resor. Efter ha blivit inskrivna av vakten vid grinden, känns det som om vi kliver in i en annan värd – ett stor, lyxigt charterhotell. Vackert är här i alla fall och barnen blir överlyckliga när de ser poolområdet – vattenrutchkana, gigantisk svamp som bildar vattenfall med mera.

Martin och jag är däremot mer sugna på havet och privilegierad som man är som förälder så blir det havet som först får ett besök. Barnen påbörjar genast ett gigantiskt bygge av en sköldpadda medan vi vill ut i vattnet. Det är varmt och skönt och vågorna är så mjuka och rullar in mot stranden. Ett ställe att njuta på!

DSC_0918-1024x576[1]

DSC_0911-1024x576[1]

DSC_0914-1024x576[1]

DSC_0904-1024x576[1]

juli 26, 2016 0

Vandring över lavafält

By in Okategoriserade

Väckarklockan ringer tidigt, inte för att det behövs vi vaknar ändå vid sju. Frukosten har inte öppnat men vi hänger på låser.

Mätta och belåtna ger vi oss av. Efter ett par kilometer på skumpig väg når vi ingången till Arenal vulcano nationl park. Rustade med vatten, chockladkakor och bars börjar vi vandringen. Efter bara fem minuter får vi syn på en lång orm som ligger bredvid stigen. Spännande och skrämmande på samma gång.

Barnen är taggade och sugna på äventyr och vi bestämmer oss för att ta den längsta rundan. Enligt parkvakten ska den ta 2,5-3 timmar men vi kör hårt och bestämmer oss för den långa turen. Vi ser till vår besvikelse inga apor eller fler ormar än den i början. Däremot myror, fåglar i alla storlekar och färger, ödlor som springer på två ben och ödlor som springer på fyra ben. Vackra fjärilar som både är små och gigantiska ser vi också.

Naturen är storslagen. Senaste stora utbrottet var 1968 och det är över de lavafälten vi ska vandra. Vi klättrar ömsom upp och ömsom ner, över stenar, rötter och myrstigar. Vi når utsiktspunkter och spanar över lake Arenal medan vi fyller på med vatten och energi. Regelbundet kastar Arenal upp stenar från sin krater men vi ser inga idag, inte heller ser vi någon lava som rinner över kanten. Kanske hade vi tur då för tio år sedan då vi var här och fick se rykande stenar som gled nerför sluttningen.

Vädret varierar hela tiden under vandringen. Det sägs att vulkanen skapar sitt eget ekosystem och studerar man moln som flyger förbi så rör de sig helt slumpartat. Solen skiner ena sekunden för att i nästa gå i moln. Oavsett solen så blir det en svettig vandring. Temperaturen är behaglig, 25 grader enligt bilens mätare, men luftfuktigheten är hög och vi svettas. Efter dryga två timmar är vi nöjda och en av oss börjar knorra och vill tillbaka. Som tur är är bilen nära och vi beger oss hem för en slapp eftermiddag vid den goa poolen!

DSC_0834-1024x576[1]

DSC_0836-600x1067[1]

DSC_0850-600x1067[1]

DSC_0841-600x1067[1]

DSC_0856-1024x576[1]

DSC_0863-600x1067[1]

DSC_0867-600x1067[1]

DSC_0879-1024x576[1]

DSC_0889-1024x576[1]

DSC_0895-600x1067[1]

juli 25, 2016 0

Varma källor

By in Okategoriserade

Vi lämnar östkusten bakom oss och beger oss in mot äventyr inne i centrala delarna av landet. Det första målet blir norra delen med Arenal och vulkaner.

Som oftast när vi reser så är det inte så mycket boende bokat i förväg. Vanligen bokar vi de flesta hotell för natten först framåt eftermiddagen. Det är både skönt och stressigt att resa utan några längre planer framåt. Klart det tar tid att leta boende längs vägen men med bil är vi flexibla. Det innebär att vi kan åka vidare om det är något ställe vi inte gillar och att dagsformen kan avgöra hur långt vi vill ta oss innan vi stoppar för natten. För enkelhetens skull köpte vi ett kontantkort till mobilen och kan där lösa det mesta med datatrafik. Dessutom verkar Wi-Fi finnas på varje hotell och de flesta restauranger.

Vägen från kusten går på enfiliga vägar där flertalet broar över det otaliga antal floder är anpassade för ett fordon i taget. Det går inte fort genom landsbygden. Tillåtna hastigheten varierar mellan 40 och 80 medan det utanför skolan är 25 som gäller.

Inre delarna an landet, längre upp i norr är mer flacka men med ordentliga kullar, det går upp och ner mest hela tiden och kurvorna är många. Vi ser förvånansvärt många cyklister, framförallt mountainbike men även landsväg. Det är säkert härliga kullar att köra i.

Det blir en del transport i bilen men det finns mycket att se längs vägen. Vi kör förbi ananasplantage och funderar på att stanna för att åka med på en visning. Språket sättet lite käppar i hjulet men jag tror mig gissa mig till att det inte är några visningar på just söndagar. Vi fortsätter förbi fotbollsmatcher, hundar och hönor, kyrkor, fler odlingar och hus. Slutligen tornar Arenal upp sig i horisonten. Det är en maffig vulkan och vi ser inte toppen då molnen ligger i vägen. Vägen kryllar nu av andra turister som liksom vi vill se en av världen tio mest aktiva vulkaner.

Lagom till vi fått vår lilla bungalow med fantastisk utsikt mot berget blåser molnen förbi och vi kan skönja även toppen. De, med tanke på alla bilar, överbefolkade baden med varma källor känns inte jättelockande, men ändå något som man vill uppleva.

Därför bestämmer vi oss för att leta upp en naturligt varm källa i en flod som Martin läs om. Den visar sig inte vara så svår att hitta. Plötsligt överallt längs med vägen står det bilar. Folk i badkläder andra som bär på picknick, och ytterligare andra som byter om vid bilarna. Vi letar oss ner för en branta stig genom skogen och där är det. Massor med människor som sitter i floden.

Vi kliver i och det är iskallt, riktigt kallt. Vi vadar vidare och plötsligt känns det – varm vatten mot fötterna. Vi fortsätter ut och lägger ifrån oss våra saker. Vattnet forsar fram och det är svårt att se var man sätter fötterna. Stenarna är luriga, ömsom hala, ömsom lena eller vassa och det är svårt att bedöma vattendjupet. Det är en häftigt upplevelse, att sitta mitt i skogen i en forsande riktigt varm flod tillsammans med massa andra människor på andra sidan jorden.

DSC_0777-800x450[1]

DSC_0783-600x1067[1]

DSC_0773-1024x576[1]

DSC_0780-600x1067[1]

DSC_0789-1024x576[1]

DSC_0799-600x1067[1] DSC_0805-600x1067[1]

 

juli 23, 2016 0

Mot kusten 

By in Okategoriserade

Skyfall av icke denna värld möte oss i San Jose. Försenade som vi var hade vi inte mycket tid att utforska stan innan bilen skulle hämtas. Förvisso hade vi en natt att sova innan vi skulle styr mot den karibiska kusten. Resan till kusten förväntades ta fyra timmar men var inte längre än x mil. Vi passerar de vackraste berg. Djungeln är fantastisk och grönskande. Vi kör genom moln med vattenfall bredvid vägen. Vatten kastar sig ner för branta stup efter det tidigare regnet och på sina håll har de spolat med sig både jord och vegetation.
Barnen längtar, precis som alla andra barn efter bad. På vår väg till kusten så stannar vi på ett hotell med inte bara en vanlig pool utan en hel simbassäng. I ena änden håller den lokala instruktören också simkurs medan andra tränar crawl precis som en vanlig torsdagskväll där hemma. Vi njuter av livet, ja kanske inte av maten, men ris med svarta bönor som vi varnat barnen för äter vi alla fyra konstigt nog med stor glädje.

Vår hyrbil funkar kanon och det är så skönt att ha med sig ett stort bagageutrymme som funkar för allt från regnjackor och vandringsskor till vår vanliga packning och en nyinköpt flaska rosévin.

Äntligen ser vi havet och stora vågor piskar mot den svarta stranden. Vi lovar barnen mer bad så snart vi får in väskorna i den bungalow som ska bli vår hem för två nätter. De senaste timmarna bilfärd har gått förbi chiquitas och doles banan- och aloe verafält. Lastbilar med lastkontainrar i långa rader kantat vägen och alla ska de efter att de blivit fylda skeppas iväg med de stora lastfartygen ute till havs.

Costa Ricas svarta stränder hänger ihop med all vulkanisk aktivitet. Det finns stränder med vit sand men de är inte så vanliga. Vågorna, ljudet och ljuset är detsamma – havet är vackert och fascinerande!

Stranden är lång och den är folktom. Vi ser några enstaka badare som liksom vi njuter av vattnet. Stränderna städas inte utan det ligger drivved uppspolat lite varstans. Vattenånga skapat en dimridå i fjärran och det är vackert. Vi lämnar vågorna för lite kvällsmat i byn och innan vi får i oss all mat så har vi ett barn som i tårar bryter ihop av trötthet – det är bara att erkänna – vi har nog inte övervunnit jetlagen än. Klockan åtta sov sedan både barnen och jag gått.

En regntung natt mötets av en inte lika regnig morgon. Utrustad med regnjackor, vatten och myggspray begav vi oss av till ett räddningscenter för vilda djur. Barnens viktigaste mål för dagen, inspirerande av Zootropolis, var att få se sengångare. Till sin lycka fick de se dem, både fullvuxna och bebisar. Under en nästan två timmar lång guidning fick vi lära oss om både djur och växter, tittat på både apor, jaguarrudi, papegojor, sköldpaddor, fåglar och andra djur som lever i Cr. Ett häftigt tropiskt regn avbröt visningen och vi skynda oss under tak för att inte bli genomgått. Östkusten har regnsäsong under juli och det kommer vanligen regn på eftermiddagen. Och mycket riktigt – resten av dagen är sedan mulen eller småregning, men vad gör väl det när man slappar med bad och kortspel.

 

wpid-wp-image-174026660jpg.jpg wpid-wp-image-1552626870jpg.jpg

wpid-wp-image-490720331jpg.jpg

wpid-wp-image-646560224jpg.jpg

wpid-wp-image-1440208451jpg.jpg wpid-wp-image-738722176jpg.jpg

wpid-wp-image-580078703jpg.jpg wpid-wp-image-830126265jpg.jpg

wpid-wp-image-963254467jpg.jpg

wpid-wp-image-1106938578jpg.jpg wpid-wp-1469298854021.jpg

wpid-wp-image-95493707jpg.jpg wpid-wp-image-296174315jpg.jpg

juli 18, 2016 1

Förseningar, väntan och tålamod 

By in Okategoriserade

Det är något med Costa Rica, försenade flyg och oss. Då vi var här för tio år sedan blev hemresan försenad och i bara tunna sommarkläder hamnade vi i Washington och blev halvt snuvade på julfirandet. Nu har det alltså dags igen. 

Det började redan på bilresan ner till hotellet i Malmö med en vält husvagn, vilket gjorde att vi blev över två timmar sena. Inte ont anande ringde väckarklockan sedan fyra på morgonen varpå vi med sömn i ögonen begav vi oss mot tåget och Kastrup. Ganska snart står det klart att flyget till London inte alls kommer iväg då det ska utan först vid lunchtid. Redan här kan vi föreställa oss att dagen skulle präglas av köande, väntande och en stor portion tålamod. Frågan är hur sena blir vi till slutdestinationen?

Efter mycket om och men kommer beskedet – alla resenärer ska med till London och på plats där bokas om. Ungarna lyckades somna på flyget och när det väl är dags att gå av vill Linn inte bli väckt. Typiskt, vi som tänkte skynda oss för att hinna långt fram i kön till biljettombokning. Vår tidigare erfarenhet med en kötid på åtta timmar för att boka om en biljett efter en missad flight är en upplevelse vi inte vill dela med barnen. 

Ombokningen tar tid – lång tid men tillslut så har vi både åtta nya boardingkort, voucher till hotell och busstransfer. Men mycket riktigt till Costa Rica beräknas vi komma nästa ett dygn senare än tänkt. Via Madrid istället.

Barnen som är både trötta och hungriga hanterar det bra. Förmodligen för att de kan sitta med sina plattor och kolla film. Ibland är de verkligen guld värda!

När vi många timmar efter vi landat fått vårt rum för natten inser vi hade en tur till centrala London inte kommer funka. Hade varit kul att se något annat av stan än flygplatsen men, men det blir att spana in när planen landar på löpande band. Vi hittar även en sorglig lekplats. Inte mycket att leka med men barnen hittar några nya vänner för en stund.

juli 18, 2016 0

Nu drar vi!

By in Okategoriserade

Bilresa till Malmö – övernattning och därefter Köpenhamn, London och Miami. Misstänker att vi aningen trötta kommer landa i San Jose. I Costa Rica väntar sedan äventyr med bad, vilda djur, vulkaner och djungel men framförallt en härlig semester med familjen! <3

 

wpid-wp-image-1066933958jpg.jpg

 

 

juli 26, 2015 1

Dubai

By in Okategoriserade

Dubai – en stad full av överflöd och lyx så det nästan blir osmakligt, en stad med en häftig blandning av människor från från jordens alla hörn,  en stad där känslan av att inget är omöjligt infinner sig, en stad som blandar hus med härliga stränder, en stad som från utsidan ser övergiven ut men skjuder av liv innanför dörrarna.

image

image

image

image

image

image

image

juli 24, 2015 2

Varmt som sig bör i öknen

By in Okategoriserade

45 grader och vi ska ut i öknen! Torr värme är ifs bättre än Sri Lankas fuktiga men det är ändå i häftigaste laget. Att det fläktar och blåser vet jag inte om det är en fördel just i öknen. Just nu sitter jag här med sand på alla tänkbara och otänkbara ställen. Sandkorn mellan tänderna, sand i öronen…
Ökensafarie var iaf häftigt. Förväntningar var höga och upplevelsen levde väl inte riktigt fram. Åka i sanddynerna var kul men turen var för kort, för kort var även kamelturen. Att sitta på kampen efteråt var ändå en upplevelse med mat, underhållning och alla människor.
Men häftigaste är nog ändå att känna på naturen i denna extrema miljö. Värmen, vindarna, sanden som aldrig tar slut, sanden som blåser och yr och tar över och förändrar naturen som den själv behagar.

image

image

image