oktober 12, 2017 0

Joggingtur i parken i tidig höst

By in Okategoriserade

En av fördelarna med att vara hemmafru är att det finns fantastiska möjligheter till att träna. För min del njuter jag av mina turer i parken. 2-3 gånger i veckan kommer jag ut på allt mellan 8-10 km. I början var turerna kortare och lugnare men i takt med att vi vänjer oss vid Denvers höga höjd vågar man också satsa mer. Det gäller också att planera när på dygnet det är läge att ge sig ut. Solen är så varm att det nästan är hopplöst att ge sig ut efter kl 10. Munnen blir torr och jag svettas floder. Kepsen skyddar gott från oönskad sol i ansiktet.

Djurlivet i parken är fantastiskt. Präriehundarna finns överallt. De springer till sina hålor när jag kommer farande och beroende på hur nära jag kommer så springer de ner och gömmer sig. En dag roade jag mig med att räkna dem. Kanske hade jag överdrivit när jag sa att jag såg 100 varje gång jag var ute och sprang. Efter 10 minuters räknande kom hade jag kommit till 40 – tror inte jag behöver bekymra mig för att jag överdrivit.

 

september 5, 2017 0

Garden of Gods

By in Okategoriserade

Pernilla har besök av sina föräldrar och hela gänget undrar om vi har lust att följa med till Garden of Gods – såklart vi har! Det är en härlig dag i början av september. Som vanligt lyser solen från en klarblå himmel. Laddade med vatten och nötter/torkad frukt och så kepsar och solglasögon går vi ut på de tillrättalagda gångarna.

Naturen är underbar liksom på så många andra platser i Colorado. Strax efter vi lämnat parkeringen varnar skyltar oss för skallerorm – håller tummarna för att vi inte ska behöva träffa på någon!
Berget är som så många gånger förr alldeles röd. Kontrasterna mot den blå himlen är magisk – jag älskar detta! Barnen klättrar omkring i klipporna – men bara där de andra besökarna är. Förhoppningsvis har andra besökare redan skrämt iväg ev. skallerormar.

 

augusti 22, 2017 0

Red Rocks och Dinosaur Ridge

By in Okategoriserade

I brist på saker att hitta på i ett tomt hus så gäller det att hitta på kul utomhusaktiviteter för hela familjen. Ett måste här i Denver är Red Rocks och Dinosaur Ride ett stenkast därifrån. Bilresan från huset är kort innan de röda klippformationeran som bildar den naturliga amfitiatern tonar upp sig.
Utrustade med obligatoriskt vatten och ordentliga skor går vi på upptäcksfärd. I Red Rocks pågår förberedelserna inför kvällens konsert. Vi slår oss ner för en lunch för att orka springa, eller rättare sagt gå ner samt därefter upp för alla trapporna mellan klippblocken. Förundrat tittar vi på alla som är här för att träna i den gasande solen.

Vi styr därefter vidare mot Dionsaur Ridge. Att leta spår efter dinosaurier låter spännande. Nu behöver vi inte leta särskilt mycket utan alla spår är väl utmärkta. Även förklarande skyltar om hur naturen och landmassorna bildades just här för en så där otroligt många år sedan finns också.

augusti 18, 2017 0

Biokväll i poolen

By in Okategoriserade

Pernilla med familj frågar om vi har lust att följa med på biokväll i deras pool. Så klart vi har! Det låter ju supermysigt! Även Jeds familj ska ditt. Jed är en kille i Simons klass. Hans mamma har precis som så många andra vi stöter på släkt som ursprungligen kommer från Sverige. Jeds syster Ada är döpt med det svenska namnet Ida som förebild. Barnen badar medan personalen riggar upp bioduk och ljudanläggning. Melody, som kommit före oss har fixat vilstolar åt oss alla. På äkta amerikanskt maner så har de hämtat pizza i gigantiska kartonger som de delar ut till alla som verkar hungriga. Vi känner oss som en smula amatörer. De håvar fram kyld dricka och bullar upp chips. Det som uppskatas mest av allt är nog ändå alla de filtar som de packat ner.

Moana börjar rulla på duken. Barnen har svårt att välja mellan att bada och att se filmen. Mäktigt är ändå att höra alla barn sjunga med i den fantastiska låten ”How far I’ll go”. Skymningen faller och barnen som badat länge och väl börjar bli kalla. I våta badkläder sveps de in i filtar. Det är mysigt. Dricka kaffe, prata med härliga människor, se en bra film och bara njuta av fredagskvällen känns som en perfekt inledning på helgen!

 

 

augusti 18, 2017 0

Värdefulla kontakter

By in Okategoriserade

Första skolveckan är det föräldramöte och chans att träffa andra föräldrar. Linn har redan två vänner i klassen som hon sitter bredvid och som hon säger är så hjälpsamma med det hon inte förstår. På föräldramötet får jag chans att träffa Kinseys mamma och Ninas pappa. Som så många gånger förr med föräldrar på skolan är de nyfikna och pratglada.

Kinseys mamma Darcy, tycker det är extra spännande då hon under skoltiden bodde ett år i Danmark. Tillbaka i USA studerade hon svenska men fick rådet att en amerikan som först lär sig Danska med största sannorlikhet inte kommer kunna lära sig svenska. J

Hur som helst har hon varit och är en fantastisk tillgång att ha som granne. I välkomstpresent kommer döttrarna med nybakade kakor och vi får chans att använda deras säsongsbiljett till Broncos för att uppleva Amerikans fotboll live. Kakorna smakar gudomligt men biljetten får vi tacka nej till då det mitt under veckan blir för utmanande att ordna med barnvakt.

Darcey erbjuder sig också att ringa till Storms och tjata in Simon i ett fotbollslag under pågående sesong. Våra försök har varit fruktlösa då de menar på att de redan är så många barn inne i systemet. Efteråt får vi höra att de först sagt nej till hennes förfrågan om Simons medverkan för att sedan ändra sig med kommentaren: -Sverige sa du, jo men det kan vi nog ordna! Sagt och gjort Simon får provspela med Storms. I en klubb med 8-9 000 barn finns det många lag att välja på och det gäller att hitta ett lag som är lagom i nivå.

 

augusti 15, 2017 0

Första skoldagen

By in Okategoriserade

Vi går tillsammans alla fyra den första skoldagen. Barnen är spända och förväntansfulla. Det tar 20 minuter att ta sig till skolan. Cykelvägar genom vårt område, genom en park och så cykelväg sista biten – skönt – man måste inte ta bilen.

På skolgården är det redan full fart med barn, föräldrar och personal. Varje årskurs har en egen dörr att gå in i skolan genom och varje lärare står utanför sin dörr och väntar på sina elever. 7.55 ringer klockan för sista gången innan skolstart men sedan fem minuter står eleverna uppradade på led klassvis redo att gå in. Lärarna går fram och tillbaka i ledet och hälsa på sina elever. Imponerande nog sitter redan de flesta namnen. Så klockan åtta tågar alla in. Vi föräldrar får inte komma in genom dörrarna. Behöver vi komma in är vi välkomna in via huvudentrén där vi skriver in oss och legitimerar oss (har dock aldrig visat leg men kanske måste man det om receptionisten inte känner igen den vuxna).

Martin försvinner till jobbet och jag upplever min första dag som hemmafru – hjälp – hemmafru!!

Schemat i skolan ser likadant ut från dag till dag. Samma tid matte, samma tid sicens osv. Raster ha de inte gott om, lunchrasten är på 25 minuter och är innan det är dags att äta för bägge barnen. Jag har bestämt träff med barnen för att vara med dem på sin lunch. Jag möter upp dem utanför matsalen. Ditt tågar eleverna på led genom korridoren. Pannkakor med jordgubbssylt står på barnens meny. Vi slår oss ner på långa bänkar och alla barn plockar fram sin lunch. Många barn köar för att köpa lunch och några köar för att få sin lunch utan att behöva betala (alla skolor ska ha ett vist antal elever som har sämre ekonomiska förutsättningar). Jag är inte imponerad av vad de flesta barnen äter. Däremot är Linn och Simon är entusiastisk över de första timmarna i skolan och jag som förälder kan andas ut. Simon har såklart spelat fotboll på rasten och är supernöjd över det!

Även i Amerikanska skolmatsalar stiger ljudvolymen emellanåt till hemska nivåer. För att få ner ljudnivån  finns olika sätt. Ett är att släcka lamporna, ett annat är att klappa varpå barnen genast klappar efter i samma takt ytterligare ett är lunchvakten säger en ramsa varpå hela årskursen svarar unisont. Det funkar ganska bra, för det mesta iaf. Mot slutet av de 25 minuterna upplyser lunchvakten barnen om vad som förväntas av dem mot slutet av lunchen. Man ser sig runt omkring och plockar upp det skräp man ser varpå man går och slänger det. Har man spillt finns sopskyffel att låna, det gäller att tänka på de andra eleverna som kommer efteråt. När man ätit färdig ställer man upp, under tystnad (så gott det går), i led klassvis. Fyra klasser per årskurs. När det är ordning i leden släpps så en klass i taget iväg. Några frivilliga elever stannar sedan kvar och tar det sista med sopskyffeln och torkar av borden. Belöningen som är hett eftertraktad är en stickers att klistra på tröjan.

Vid 14.45 är skoldagen slut. Det ringer ut och på en sekund väller barnen ut genom dörrarna. Det är två fortsatt mycket nöjda barn jag möter. Entusiastiskt berättar de om sina första skoldagar. Linns lärare tillkallar mig och undrar om jag kan slå mig ner med henne en stund. Tillsammans går vi igenom en del skolmaterial som de ska jobba med under veckan. Hon ber mig förklara för Linn på svenska vad de ska göra så hon kan göra samma uppgifter som övriga barn. Hon undrar också kring google translate, om det fungarar och visar mig ett prov på en översättning. Hennes känsla är att det funkar bra under dagen och Linn förstått vad hon ska göra. Sämre verkar det fungera för de bägge turkiska tvillingarna i Linns klass som också är nyinflyttade.

Både Simon och Linn berättar om de hjälpsamma klasskompisarna. Kinsey hjälper Linn och Simon berättar att tjejerna bredvid honom är ivriga att hjälpa och visa. Just nu känns det som om det inte kunde startat bättre!

 

 

 

augusti 5, 2017 0

Längtar till skolan börjar

By in Okategoriserade

Barnen längtar och jag längtar. Kanske längtar vi av olika anledningar. För min del är det långa dagar där barnen har för lite att göra. Vi badar och är ute en del men medan allt praktiskt behöver ordnas märks det att vi bor i ett tomt hus då barnen lätt får tråkigt. Barnen längtar och tycker att det ska bli spännande. Kul att träffa lärarna och nya vänner.

Trots att vi bor i ett tomt hus går det ändå bra. Martins kollegor har gjort vårt liv så mycket enklare. Miska (även hon kollega till Martin), tittar förbi en morgon och lämnar både spel, bollar av olika slag och innebandyklubbor. Så underbart och kul med nya saker och så skönt att ha andra Svenskar i vår närhet som gladeligen hjälper till med både det ena och det andra! Våra inlines packade vi med oss i våra resväskor. Vi kör omkring och upptäcker närområdet och skolvägen. Men trots det längtar vi efter våra cyklar.

Förutom de saker vi tidigare fått låna så kommer det både en soffa (obekväm, men ändå något att sitta i) och en TV från Teleoptis kontor. De bygger om och för tillfället är TV:n i vägen, vilket passar oss utmärkt. Martins chef Dan, förser oss med campingstolar och helt plötsligt känns vårt hem riktigt möblerat med tanke på att vår container fortfarande är ut på Atlanten någonstans.

Torsdagen innan skolstart är det check-in i skolan och tillfälle att träffa sin lärare. Vi går runt i idrottshallen och får massor information. Information om olika klubbar och aktiviteter som barnen kan delta i både i skolan och utanför skolan. Vi beställer vattenflaskor till barnen och pratar med massor trevliga föräldrar. Vi köper planeringskalender och hörlurar till barnen som ska användas under lektioner.

Det är massor med barn och vuxna på skolan och alla verkar glada över att vara där. Skolan har ca 650 elever fördelade på K-5. Klasserna är mer blandade än vad vi är vana vid hemifrån. Vanligen går man inte i rena åldersbaserade klasser utan höstbarnen går med vårbarnen året efter. Det innebär att Simon går i 4:an precis som Alexander (Andreas och Pernillas son) som är född på våren -08.

Precis som utlovat får vi chansen att träffa både Simons och Linns lärare. Förutom deras lärare får vi träffa Mrs Cole. Hon kommer fungera som en extra resurs för de barn som inte har Engelskan med sig sedan tidigare. Bägge barnen får skrivna hälsningar från sina lärare. Både Linns lärare, Mrs Buell och Simons lärare Mrs Wherle känns bägge två mycket bra och tycker att det är så kul att barnen ska börja i klassen. Till skillnad från i Sverige så blandas klasserna om varje år. Det innebär att alla barn ska hitta nya vänner och att man är van vid att jobba med gruppdynamik. Det är en positiv stämning som råder och det känns skönt. Vi känner oss välkomnande och riktigt sugna efter starten nästa vecka. Vi har hört så mycket gott om skolan och efter dagens första, korta möte kan vi inte annat än att stämma in i de lovorden!

augusti 5, 2017 0

Mt Evans

By in Okategoriserade

Helgens bilutflykt styr mot Mt Evens, den högsta toppen i klippiga bergen där man dessutom kan köra bil så gått som ända upp på toppen – upp till över 14 271ft (4350m). Vi förser oss med dricka och energi och åker iväg. På vägen är planen att stanna för ett litet break i Evergreen. På vägen dit ser vi hjortdjur som betar och det känns så där alldeles idylliskt. Det är vackert i bergen och även Evergreen gör oss inte besvikna. Vi går runt i småstan, tittar på fiskarna som är på jakt efter kvällsmat eller kanske lunch. Staden förbereder sig dessutom inför eftermiddagens duckrace som ska gå genom stan. Vi har inte tid att stanna någon längre stund, även om det är fint. Vi kör vidare uppför. Backarna tycks aldrig ta slut. Inte cyklisterna heller som sliter. Man kan riktigt känna hur deras ben skriker av mjölksyra i de brutala backarna.

Innan vi åker in i nationalparken löser vi ett årskort. Vem vet det finns säkert flera parker vi ska hinna uppleva under vårt första år. Även om vi klättrat rejält på väg till entren så fortsätter vi uppför.

Innan vi kommer upp till toppen stannar vi vid en sjö. Vi slås av hur oerhört kallt det är. Tjocka kläder har vi glömt att packa så det är bara till att bita ihop. Även om det är en kall vind så värmer solens strålar skönt. Vägen upp hit har kantas av brant stup, stenras, otaliga stenar och klippblock. Det är vackert och utsikten är milsvid. Snön ligger kvar på sina håll och lite djur ser vi allt. De berömda bergsgetterna ser vi dock inte utan vi får nöja oss med djur av den mindre sorten.

Sista biten från sjön och upp till parkeringen vid toppen slingrar sig utmed bergets sida. Temperaturen sjunker och ligger runt 9-10 grader. Burr. Det är svårt att föreställa sig att det var 30 grader när vi åkte hemifrån.

Det är gott om människor som liksom vi vill komma allra högst upp. Där vägen tar slut blir det till att parkera bilen, trotsa kylan, den tunna luften och knata uppför. Det är en mäktig syn som möter oss. Det märks att vi är uppe på över 4000 meters höjd. Dubbla höjden av Kebnekaise! Luften är tunnar här upp men jag hade ändå trott att syrebristen skulle kännas av mer i form av mer andfåddhet. Väl på toppen biter vinden i från alla håll. Trots det har vi ingen brådska ner. Vi njuter av utsikten över det karga landskapet, över snö och alla andra bergstoppar som tittar fram.

På vägen ner kommer bakslaget för Martin – huvudvärk. Även jag får huvudvärk, även om den kommer först när vi kommit hem – en släng av höjdsjuka kanske.

augusti 3, 2017 0

Nytt försök med socialförsäkringsnummer

By in Okategoriserade

Att inte ha löst det med socialförsäkringsnummer känns inte bra. Det blir att göra ett nytt försök och hoppas på att någon annan tar emot mitt besök på kontoret.

Jag och barnen sätter oss i bilen och far iväg. Den första person som jag ser när vi kommer innanför dörren är samma kvinna som några dagar tidigare inte ville hjälpa mig. Får nu hoppas på lite tur. Nytt formulär fylls i och och med nummerlapp sitter vi och väntar på vår tur. Kön är inte lika lång idag, kanske bara 25-30 personer förre oss. Jag kommer på mig själv med att vara nervös – jag vill så gärna ha ett nummer så jag kan ta körkort.

Till slut när det är dags för mitt nummer får jag till min glädje stövla fram till en annan lucka och en ny person. Fortfarande nervös att de ska ha ändrat sina rutiner förklarar jag mitt ärende. Han mattar in mina uppgifter i datorn, printar ut ett papper och så tar han fram stämpeln. Tänk att man kan bli så glad för en underskrift och en stämpel! Nästa steg: körkort!

augusti 2, 2017 0

Skolmaterial

By in Okategoriserade

Att göra sig redo för skolan innebär att skolmaterial behöver införskaffas. En lista, uppdelat på årskurs, listar allt som måste köpas. För att förenkla det hela tar vi hjälp av Lisa och hennes barn Alvar och Estrid. Tillsammans beger vi oss till Target med stor vagn, listan och penna för att bocka av allt.

Här ska köpas kollegieblock, mappar, kritor, vattenfärg, olika tuschpennor, sudd, sax, lim ja allt som kan tänkas behövas. Förutom eget skolmaterial ska det dessutom lämnas bidrag till klassrummet. Det görs i form av återförslutningsbara plastpåsar, näsdukar, våtservetter och whiteboard-pennor. Ytterligare saker, såsom hörlurar och planeringskalender beställs då det är dags för registrering på skolan.

När allt skolmaterial är införskaffat återstår det att fixa lämpliga lådor och väskor att förvara barnens lunch i. Utbudet är enormt men barnen hittar en väska de gillar. Efter det vidtar att hitta lämpliga matlådor som passar deras väska tillsammans med kylklam. Superbra väskor och lådor men att varje morgon behöva ställa sig och förbereda innehållet känns inte så lockande!

Nöjda och tacksamma lastar vi in i bilden. Spännande med allt material, nu känns skolan verkligen nära och konkret. Om bara ett par dagar är det dags att träffa lärarna och de nya kompisarna!