juli 23, 2016 0

Mot kusten 

By in Okategoriserade

Skyfall av icke denna värld möte oss i San Jose. Försenade som vi var hade vi inte mycket tid att utforska stan innan bilen skulle hämtas. Förvisso hade vi en natt att sova innan vi skulle styr mot den karibiska kusten. Resan till kusten förväntades ta fyra timmar men var inte längre än x mil. Vi passerar de vackraste berg. Djungeln är fantastisk och grönskande. Vi kör genom moln med vattenfall bredvid vägen. Vatten kastar sig ner för branta stup efter det tidigare regnet och på sina håll har de spolat med sig både jord och vegetation.
Barnen längtar, precis som alla andra barn efter bad. På vår väg till kusten så stannar vi på ett hotell med inte bara en vanlig pool utan en hel simbassäng. I ena änden håller den lokala instruktören också simkurs medan andra tränar crawl precis som en vanlig torsdagskväll där hemma. Vi njuter av livet, ja kanske inte av maten, men ris med svarta bönor som vi varnat barnen för äter vi alla fyra konstigt nog med stor glädje.

Vår hyrbil funkar kanon och det är så skönt att ha med sig ett stort bagageutrymme som funkar för allt från regnjackor och vandringsskor till vår vanliga packning och en nyinköpt flaska rosévin.

Äntligen ser vi havet och stora vågor piskar mot den svarta stranden. Vi lovar barnen mer bad så snart vi får in väskorna i den bungalow som ska bli vår hem för två nätter. De senaste timmarna bilfärd har gått förbi chiquitas och doles banan- och aloe verafält. Lastbilar med lastkontainrar i långa rader kantat vägen och alla ska de efter att de blivit fylda skeppas iväg med de stora lastfartygen ute till havs.

Costa Ricas svarta stränder hänger ihop med all vulkanisk aktivitet. Det finns stränder med vit sand men de är inte så vanliga. Vågorna, ljudet och ljuset är detsamma – havet är vackert och fascinerande!

Stranden är lång och den är folktom. Vi ser några enstaka badare som liksom vi njuter av vattnet. Stränderna städas inte utan det ligger drivved uppspolat lite varstans. Vattenånga skapat en dimridå i fjärran och det är vackert. Vi lämnar vågorna för lite kvällsmat i byn och innan vi får i oss all mat så har vi ett barn som i tårar bryter ihop av trötthet – det är bara att erkänna – vi har nog inte övervunnit jetlagen än. Klockan åtta sov sedan både barnen och jag gått.

En regntung natt mötets av en inte lika regnig morgon. Utrustad med regnjackor, vatten och myggspray begav vi oss av till ett räddningscenter för vilda djur. Barnens viktigaste mål för dagen, inspirerande av Zootropolis, var att få se sengångare. Till sin lycka fick de se dem, både fullvuxna och bebisar. Under en nästan två timmar lång guidning fick vi lära oss om både djur och växter, tittat på både apor, jaguarrudi, papegojor, sköldpaddor, fåglar och andra djur som lever i Cr. Ett häftigt tropiskt regn avbröt visningen och vi skynda oss under tak för att inte bli genomgått. Östkusten har regnsäsong under juli och det kommer vanligen regn på eftermiddagen. Och mycket riktigt – resten av dagen är sedan mulen eller småregning, men vad gör väl det när man slappar med bad och kortspel.

 

wpid-wp-image-174026660jpg.jpg wpid-wp-image-1552626870jpg.jpg

wpid-wp-image-490720331jpg.jpg

wpid-wp-image-646560224jpg.jpg

wpid-wp-image-1440208451jpg.jpg wpid-wp-image-738722176jpg.jpg

wpid-wp-image-580078703jpg.jpg wpid-wp-image-830126265jpg.jpg

wpid-wp-image-963254467jpg.jpg

wpid-wp-image-1106938578jpg.jpg wpid-wp-1469298854021.jpg

wpid-wp-image-95493707jpg.jpg wpid-wp-image-296174315jpg.jpg

Leave a Reply