november 25, 2017 0

Thanksgiving

By in Okategoriserade

Årets största helg innebär för vår del mest flera lediga dagar.

Linn får Thanksgiving-kort från en klasskompis där de berättar vad de är tacksamma för. Ganska fint faktiskt, det är så lätt att glömma bort det vi har och ta så mycket för givet!

Överallt pratas det om vad man är tacksam för. Det är familjen, vänner, sin lärare, sina djur eller vad det nu kan vara. På Linns dans pratas det inte bara vid ett tillfälle om varför man firar Thanksgiving, det pratas också med vem man firar och vad varje barn är tacksam för.

Thanksgiving innebär tre extra dagars helg. Tydligen är det den största resehelgen i USA och för många familjer är den viktigare än julen. De som arbetar är inte lediga på onsdagen, men det är barnen, så jag och de passar på att cykla i parken utanför huset. Vi packar ryggsäcken med picknick och ger oss av. Det blir en närmre två timmars tur och runt 17 km innan vi återvänder. Målet är att cykla runt dammen och det gör vi, men inte utan att först ha fikat och kastat stenar. Det är blåsigt men solen skiner och jag tror att vi alla tycker det är skönt att inte behöva skynda runt. Vi stannar till på lekplatsen, cyklar i sanden (vilket i princip inte går), spanar efter hundar, örnar och präriehundar.

Målet för själva Thanksgiving-torsdagen var att laga en kalkon men det rann ut i sanden och ingen av oss hade nog varken lust eller tid att planera för inköp och att stå i köket så länge. Istället blir det köttbullar från Ikea – inte fel det heller – även om de inte är lika goda som Ikeas köttbullar hemma. Istället ger vi oss iväg på en hike. Det blir en två timmars vandring i skata mak med fikakorgen packad. Skyltarna innan vi ger oss in på stigen varnar för både pumor, svartbjörn och skallerorm. Jag försöker memorera hur man ska gå tillväga om man stöter på någon av dem, övertygad om att om det verkligen skulle hända så skulle all den informationen vara som bortblåst.

Trots vindar och en eftermiddag som övergår mot tidig kväll så knatar vi på. Vi går 300 höjdmeter uppför för att sedan traska ner samma antal meter längre bort på slingan. Barnen spanar efter djur men vi ser inget farligare än hjortar. Alldeles lagom spännande alltså!

Den långa helgen hinner även bjuda på en skiddag. Med årskort i fickan är det svårt att låta bli att inte åka till bergen för några timmar. De andra svenska familjerna på Martins jobb resonerar likadant och alla möts vi i backarna i Copper Mtn. Det är inte så många backar öppna men vad gör väl det. Solen skiner och det är ett par plusgrader i dalen – vad mer kan man önska sig!?

 

Leave a Reply