september 29, 2017 0

Mt Evans

By in Okategoriserade

Klippiga bergen är verkligen fantastiska. Dagens mål är att bege sig upp till över 14 271ft (4350m). På vägen stannar vi och förser oss med energi i byn Evergreen. Vägen dit har bestått av körande uppför. På flera ställen har vi passerar hjortdjur som betat i vägkanten.

Som på så många andra ställen i Colorado så vimlar det av cyklister och så även här. Backarna upp är brutala och jag kan föreställa mig hur det svider i låren. Förhoppningsvis hinner de se lite av allt det vackra och den fantastiska utsikten mitt i allt slit.

Innan vi kommer upp till toppen stannar vi vid en sjö. Vi slås av hur oerhört kalt det är. Tjocka kläder har vi glömt att packa så det är bara till att bita ihop. Även om det är en kall vind så värmer solens strålar skönt. Vägen upp hit har kantas av brant stup och otaliga stenar och klippblock. Snön ligger kvar på sina håll och lite djur ser vi allt. De berömda bergsgetterna ser vi dock inte utan vi får nöja oss med djur av den mindre sorten.

Sista biten från sjön och upp till parkeringen vid toppen slingrar sig utmed bergets sida. Temperaturen sjunker och ligger runt 9-10 grader. Burr. Trots för lite kläder påbörjar vi den sista lilla vandringen upp till toppen. Det märks att luften är tunnar här upp men jag hade ändå trott att syrebristen skulle kännas av mer i form av mer anfåddhet. Väl på toppen biter vinden i från alla håll. Trots det har vi ingen brådska ner. Vi njuter av utsikten över det karga landskapet, över snö och alla andra bergstoppar som tittar fram.

På vägen ner kommer bakslaget för Martin – huvudvärk. Även jag får huvudvärk, även om den kommer först när vi kommit hem. Huvudvärk är en vanlig biverkning av höjdsjukan, om än en ovälkommen sådan!

Leave a Reply