september 28, 2017 0

Första skoldagen

By in Okategoriserade

Vi går tillsammans alla fyra den första skoldagen. Barnen är spända och förväntansfulla. Det tar 20 minuter att ta sig till skolan. Cykelvägar genom vårt område, genom en park och så cykelväg sista biten – skönt – man måste inte ta bilen.

På skolgården är det redan full fart med barn, föräldrar och personal. Varje årskurs har en egen dörr att gå in i skolan genom och varje lärare står utanför sin dörr och väntar på sina elever. 7.55 ringer klockan för sista gången innan skolstart men sedan fem minuter står eleverna uppradade på led klassvis redo att gå in. Lärarna går fram och tillbaka i ledet och hälsa på sina elever. Imponerande nog sitter redan de flesta namnen. Så klockan åtta tågar alla in. Vi föräldrar får inte komma in genom dörrarna. Behöver vi komma in är vi välkomna in via huvudentrén där vi skriver in oss och legitimerar oss (har dock aldrig visat leg men kanske måste man det om receptionisten inte känner igen den vuxna).

Martin försvinner till jobbet och jag upplever min första dag som hemmafru – hjälp – hemmafru!!

Schemat i skolan ser likadant ut från dag till dag. Samma tid matte, samma tid sicens osv. Raster ha de inte gott om, lunchrasten är på 25 minuter och är innan det är dags att äta för bägge barnen. Jag har bestämt träff med barnen för att vara med dem på sin lunch. Jag möter upp dem utanför matsalen. Ditt tågar eleverna på led genom korridoren. Pannkakor med jordgubbssylt står på barnens meny. Vi slår oss ner på långa bänkar och alla barn plockar fram sin lunch. Många barn köar för att köpa lunch och några köar för att få sin lunch utan att behöva betala (alla skolor ska ha ett vist antal elever som har sämre ekonomiska förutsättningar). Jag är inte imponerad av vad de flesta barnen äter. Däremot är Linn och Simon är entusiastisk över de första timmarna i skolan och jag som förälder kan andas ut. Simon har såklart spelat fotboll på rasten och är supernöjd över det!

Även i Amerikanska skolmatsalar stiger ljudvolymen emellanåt till hemska nivåer. För att få ner ljudnivån  finns olika sätt. Ett är att släcka lamporna, ett annat är att klappa varpå barnen genast klappar efter i samma takt ytterligare ett är lunchvakten säger en ramsa varpå hela årskursen svarar unisont. Det funkar ganska bra, för det mesta iaf. Mot slutet av de 25 minuterna upplyser lunchvakten barnen om vad som förväntas av dem mot slutet av lunchen. Man ser sig runt omkring och plockar upp det skräp man ser varpå man går och slänger det. Har man spillt finns sopskyffel att låna, det gäller att tänka på de andra eleverna som kommer efteråt. När man ätit färdig ställer man upp, under tystnad (så gott det går), i led klassvis. Fyra klasser per årskurs. När det är ordning i leden släpps så en klass i taget iväg. Några frivilliga elever stannar sedan kvar och tar det sista med sopskyffeln och torkar av borden. Belöningen som är hett eftertraktad är en stickers att klistra på tröjan.

Vid 14.45 är skoldagen slut. Det ringer ut och på en sekund väller barnen ut genom dörrarna. Det är två fortsatt mycket nöjda barn jag möter. Entusiastiskt berättar de om sina första skoldagar. Linns lärare tillkallar mig och undrar om jag kan slå mig ner med henne en stund. Tillsammans går vi igenom en del skolmaterial som de ska jobba med under veckan. Hon ber mig förklara för Linn på svenska vad de ska göra så hon kan göra samma uppgifter som övriga barn. Hon undrar också kring google translate, om det fungarar och visar mig ett prov på en översättning. Hennes känsla är att det funkar bra under dagen och Linn förstått vad hon ska göra. Sämre verkar det fungera för de bägge turkiska tvillingarna i Linns klass som också är nyinflyttade.

Både Simon och Linn berättar om de hjälpsamma klasskompisarna. Kinsey hjälper Linn och Simon berättar att tjejerna bredvid honom är ivriga att hjälpa och visa. Just nu känns det som om det inte kunde startat bättre!

 

 

 

Leave a Reply