september 27, 2017 0

Uppdrag: komma in i det amerikanska samhället

By in Okategoriserade

Nyckeln till att få tillgång till det amerikanska samhället är ett socialförsäkringsnummer, ett amerikanskt mobilnummer och för barnens del en skola att gå till.

Första dagens uppdrag blev därför att ordna detta! Vi börjar med att åka tidigt till skolkontoret för att ansöka om skola till Simon och Linn. Inte mindre än 4 papper skulle fyllas i, varpå personalen när det var vår tur, ägnade många minuter för att skriva av de uppgifter som vi precis skrivit in. För att skriva in barnen behöver vi många dokument med oss. Vi måste kunna bevisa att vi bor på uppgiven adress, kontrakt och en räkning med våra namn duger. Likaså behöver vi papper med personbevis, vårt I-94 eller visum och så passen förstås. Nivån på barnens engelska fylls i, på vilket språk vi som föräldrar vill kommunicera på och många fler frågor. Barnen är måttligt roade. De sitter och ritar en stund men ger upp och vill gå på Pokemon-jakt istället. Hyfsat nöjda över att köandet och besöket inte tagit så mycket mer än en timme beger vi oss till nästa myndighet.

30 minuters bilresa senare är vi framme vid Social Security Administration En trevlig vakt hjälper oss tillrätta så vi klickar fram rätt nummerlapp så vi inte hamnar i fel kö. Vi får våra papper att fylla i – 4 identiska. Väl framme i luckan har vi dock inte samma tur som på skolkontoret. Barn ska inte har några social # och jag kvalificerar inte eftersom jag saknar ett papper. Martin däremot har allt som behövs. Vi försöker att få igenom även ett nummer till mig men kvinnan på andra sidan rutan är benhård. Det spelar ingen roll jag måste ansöka om ett annat papper först. Spelar ingen roll att alla andra svenskar som är medföljande fått ett nummer direkt utan det papper hon efterfrågar. Snopna vänder vi tillbaka med endast ett papper med en officiell stämpel på. Inom en månad bör Martins kort med nummer ligga i vår brevlåda. Det börjar gå upp för oss vad det innebär att jag inte fick ett nummer. Utan nummer kan man inte ta körkort och utan ett körkort från Colorado får du inte köra bil mer än 3 månader, därefter är jag beroende av Martin om jag ska någonstans.
En stunds efterforskning visar att det sig att det papper jag saknar är I-765. Ett papper/ansökan som jag måste fixa om jag ska kunna jobba. Problemet med just detta dokument är att det än 3 månaders handläggningstid. Det innebär att jag kommer kunna ta körkort eller köra bil en tag framöver. Besviken bestämmer jag mig för att nästkommande vecka åka tillbaka till samma kontor, hoppas på att bli hjälpt av någon annan och få det så hett eftertraktade numret.

Vi svänger förbi At&T och fixar ett telefonabonnemang. Nu har vi iaf ett nummer som vi kan uppge när företag och myndigheter behöver ha tag på oss. Samtidigt som vi fixar abonnemang så slinker vi inte till banken. Vi fick en kontakt av David (Martins kollega och vår granne) och Lisa vilket gör besöket lite smidigare. Det är en hel del administration innan det går att öppna konton. Även här krävs våra namn på räkningar. Problemet är bara att Martin är den enda som står på gasräkningen. Således blir det problem med att fixa mitt. Martin och Matt (bankmannen) försöker logga in och lägga till mitt namn på gasräkningen men det går inte att lösa på stört. Det slutar med att de kontaktar någon på Teleopti som ordnar något dokument som duger och där mitt namn står skrivet. Gott – ett problem mindre! Återstår nu att se hur vi hanterar våra bankärenden. Hur betalar man en räkning i USA? Vad ska vi göra med de checkar som vi fick när vi blev kunder i banken? Ska vi verkligen använda checkar, det är ju stenåldern?!

Första natten när vi kom sov vi hemma hos Andreas (Martins kollega) och Pernilla. De är fortfarande kvar i Sverige med sin son Alexander som bara är ett par månader yngre än Simon. Trots att barnen vill till vårt nya hus som stått och väntat i 2 veckor på oss väljer vi att sova ytterligare en natt i ett möblerat hus. Lördag morgon och vi tar våra resväskor och allt annat som Martin och jag tog med oss över när vi var på besök i Denver i juni för att leta hus.
Vi ger oss ut på shoppingrunda, kylen är tom och vi behöver lite saker för att överleva de första veckorna i ett tomt hus. Vet inte hur vi prioriterar men vi åker bland annat till best buy för att titta på dammsugare och kaffebryggare. Vi lånar Davids och Lisas bil och lyckas få med oss en dammsugare i deras lilla mini. Barnen få sitta med den i knät och vi måste öppna taket när vi ska lasta in oss. Martin sa att det aldrig skulle gå men jag är ju optimist och på ett sätt så gick det ju. Kanske mer tur från min sida än skicklighet att veta hur stort bagaget är.

Väl tillbaka i huset behöver vi inte oroa oss särskilt mycket över att bo i ett tomt hus. David och Lisa har varit uppe i Vail i helgen och tömt den lägenhet som de hyrt. Med sig har de två madrasser, ett köksbord med stolar, en golvlampa, två sänglampor, kaffebryggare och ett startkit till köket. Genast känns vårt spartanska hem mycket rikare. Vi som planerat att sova på två luftmadrasser, äta på 4 plasttallrikar, dricka ur 4 plastmuggar känner oss plötsligt rika! Tacksamt tar vi emot sakerna!

Leave a Reply