Videfors

Bäst att inte tappa bort barnen. Då hittar man dem inte förrän till våren…

Helgens tema har varit snöskottning – både på marken och uppe på taket. Ett antal kilon som låg vilandes på taket. Simon var inte lika förtjust i snön som man kunde tro – det var helt enkelt för mycket.

När snöhögarna är 2 meter höga får man nog säga att det är en del snö…

Vem var det som sa att nummer två blir mer tålig . Storebror har iaf hur kul som helst!

Så kom vi äntligen iväg, på det för Simon spännande äventyret, busstur in till stan! Egentligen var själva syftet att åka buss, men vi passar ändå att hämta ut Linns pass och hälsa på mammas farmor. Simons kommentar under resans gång; åka buss hela dan, inte trycka (på stoppknappen) och springa fort (har ännu inte snappat att fordon kör ). Med andra ord ett kul och billigt nöje!

Trött är man om man som Simon bara somnar mitt under den skumpiga skrindapromenaden. Själv blev jag helt slut genom att dra skrinda och vagn genom all snö. Det är inte annat än att jag längtar till våren…:)

Det verkade så trevligt på bilden. Flygplan,  bli uppassad och allt.

Dessutom hade ju Air China fått för sig att höja priserna när vi väl skulle boka. Det blev ingen tripp till Peking den här gången. Istället hade Qatar ett ruskigt bra erbjudande från Stockholm till Kuala Lumpur. 12 000:- för hela familjen!

För mellanskillnaden (Air China -> Qatar Airways) får vi istället biljetter att komma ännu längre bort… Australien lockar…

Äntligen bokat. Till Kuala Lumpur – and beyond. För vilken gång i ordningen? I vår bär det av!

Efter veckor med snö så börjar vi bli lite bortskämda med utelek. Får därför passa på att ta fram lite färg och kladda när vinden blåser isande kall . Simon fatta galoppen direkt, svårare var det att få till handavtryck på Linn.
Simon passar också på att träna lite akrobatik, ivrigt påhejad av stora ögon tillhörande Linn. Vem vet, kanske tränar han in nya konster inför sommaren och en eventuella studsmatta .

Linn har också provat gungan i trädgården. Storebror försökte putta på och ge lite fart. Detta resulterade i att han ett antal gånger åkte i backen eftersom han glömde flytta på sig…

Så gick julen och 2010 kom. Det ända som det inte varit någon ordning på är väl vårt bloggande .

Ledigheten har varit lång och härlig. Två vändor till Göteborg har vi hunnit med, firat både jul och nyår hos min syster med familj. Simon och Linn var dessutom så lyckligt lottade att tomten kom flera gånger – så blir det när det är många att fira jul med.
Helgerna har ju också inneburit en hel del lek med nya klappar och mycket pulkaåkande. Snön är verkligen härlig, men 18 minus är allt bra kallt om man heter Simon. Linn mår som vanligt, oavsett väder, bra i en nerbäddad vagn.
Under veckorna som gått har Linn dessutom fått ganska bra kläm på att äta. Trots att vi föräldrar glatt tycker att det blir mindre och mindre kladd för var gång så tittade Simon på sin syser halvvägs in i maten och sa oj! Majs ända upp till håret och däri tom. Men att klämma över en deciliter gröt på kvällen och en halv burkmat till lunch får vi ju vara nöjda med. Som sig bör så är det ju Linn som det händer mest med. De senaste veckorna har hon också lärt sig sitta själv. Kanske inte att lite på fullt ut, förra helgen så dök hon ner i Simons Briojärnväg efter en stund. Tyvärr träffade hon en järnvägsbom och gav genast till ett illtjut. Stackars liten!

Dags att plocka fram manualen för installationen av julgranen.
Snart är det dags. Se bara till att ni är tillräckligt många för att fylla alla roller som nämns i manualen…

Manualen för julgransinstallation finns här.

Dagens tips: fruset tändningslås botas bäst med universalprylen – hårfönen!

Så kom den äntligen, SNÖN!! Inte mycket men det räcker för att åka pulka. Härligt!

Vad gör man om man har en timme över på eftermiddagen?
På väg till skogen gick vi förbi grannen, som till någons (varken mammas eller Linns) lycka hade besök av en lastbil med kran som lastade plattor. Lyckan nådde sin absoluta höjdpunkt Simon dessutom fick trycka på knapparna och därmed styra kranen. Där försvann den timmen!
Skogen då? Jo då, trots att det börjat skymma så hann vi ditt en stund, innan mörkret föll och vi gick in för att elda i brasan och laga lite kvällsmat.

Linn blir bara mysigare och mysigare. Simon är inte svartsjuk heller. En härlig familj…