Videfors

Kontrasterna och likheterna mellan KL och Singapore är lika många.
Byggnaderna är fantastiska, vilken husdesign! Njuter av att gå omkring och titta på alla hus. Mest av allt njuter barnen på zoo. Mängder med djur att titta på. Elefantshowen är mycket populär och barnen sitter som klistrade medan vi föräldrar svettas.
Sista dagen går flyget precis innan midnatt och vi hänger mest på hotellets pool. Lunchen tjuter barnen av lycka över när den kommer in – köttbullar och potatismos – snart hemma igen.

På väg mot Singapore.
Det känns som resan närmar sig slutet även om vi har ytterligare två hotellnätter bokade. Som vanligt är det lite dealande och surfande innan ressätt och hotell på nästa ställe bestämts. Efter att ha uteslutit både buss (finare bussarna slutsålda och de billigare saknar toalett och tar för lång tid med tanke på barnen), tåg (skulle ta åtta timmar) och flyg så återstod taxi. Så just nu har vi åkt egen taxivan i 4,5 timmar inklusive två toalettstop och lunchstop. Om 30 min är vi vid gränsen och ska hitta en buss som kör in till Singapore och ett sjunde hotell sedan resan startade. Resan går fantastiskt bra. Barnen målar, sjunger, sover läser, leker med i-pad. Än så länge har vi inte behövt muta med film eller godis .

Sista dagarna i KL var toppen. Mer bad och affärer. JT tog med sig sina barn till Batucaves för att titta på grottorna och apor. Chinatown fick besök och Jenny och jag (Karin) gick iväg och fick välbehövlig fotmassage!!

Ska bli skönt att komma hem snart. Inte bara Simon, Elin och Axel längtar hem utan även vi andra så smått. Kompisar och leksaker saknas!!

Än så länge har stadslivet inte varit helt lyckat.
Martin åkte på någon magåkomma med feber i två dagar, med över 40 som toppnotering. Minst sagt lite småtråkigt. Efter besök hos doktorn igår kväll så ser vi ljust på tillvaron igen . En spruta senare och sju sorters medicin sa läkaren att han kunde äta vad som… Nu gäller det bara att få lite ork åter…
Lite mindre utflykter har vi iaf hunnit med. Besök i akvaria, badat och lekt på lekplatsen nedanför Petronas. Mer lek på hotellets Kids club. Barnen har fastnat på otaliga foton. En hel skolklass från Indonesien ville fota oss och framförallt Axel. Stakars Axel var omgiven av 5-10 tjejer med kameror. Eller som Axel sa miljoner med brudar .

Om det är värmen eller något annat så har resan fått Linns tvåårstrots att blomma ut. Nog för att hon alltid haft en mycket bestämd vilja men ibland är hon på väg att knäcka sina föräldrar. Där emellan charmar hon sin omgivning.Suck!
Helt klar föredrar barnen ölivet före storstaden…
Däremot ser jag fram emot att gå på shoppingtur med barnen i alla gallerior om tio år – hoppas vi kan komma tillbaka då. KL är verkligen en häftig stad!

Förhoppningsvis kan det bli, trots två barn, tid för lite shopping. Än så länge har vi bara köpt princesskjolar till Linn och Lego polismotorcykel till Simon. Hoppas det kan bli något till oss också…

Ett vemodigt farväl till det sköna ölivet och timmar i böljan blå. Några sköldpaddor blev det aldrig men väl en clownfisk i det sista doppet.
Martin och jag måste väl trots allt erkänna att vi längtar till Kuala Lumpur. Kanske är det vetskapen om att slippa mygg och sand överallt. Kanske är det nya intryck, shopping och den underbara atmosfären som lockar. Hur som helst skulle jag inte vilja vara utan någon av delarna av resan.
På väg till KL bestämmer vi oss för ett stopp i Kuala Terenganu medan vi klurar på hur vi ska resa vidare, buss, flyg eller taxi.

Staden är absolut inget speciellt, ändå är det skönt att vara här. Kul att uppleva en större stad dit turister vanligtvis inte hittar.
Vi passar på att shoppa en del, gå på marknad, besöka McD, vinka (barnen) till nyfikna Malayer som undrar var vi kommer ifrån.
Vi hittar de mest fantastiska butiker. Vi tjejer passar på att gå in i en pysselbutik!? Knappar, sidenband, rosetter och spetsar. Säkert är det sex personer som jobbar här. Som vanligt när vi kommer in så är vi de mest prioriterade kunderna, eller åtminstone barnen. Vi köper också några klistermärken i klistermärkesbutiken, tittar förbi i butiken som säljer metallister samt glas. Axel fastnar några minuter och tittar på hjälmar, där kan du även köpa ett nytt avgasrör eller lite motorolja.
Så många spännande butiker det finns!

Till slut är vi mätta på KT och vi bestämmer oss till slut för att ta flyget härifrån.
Säkert hade vi fått chansen att se en hel del av landet om vi åkt buss/taxi de sju timmarna, men tror att detta blir det bästa för barnen trots allt.

Dags att upptäcka fler öar och nya ständer.
En robinsonö kanske?
Tengah visar sig vara en liten ö. Två ställen att bo på, men det räcker ju gör oss. Fler vackra ständer men med något grumligare vatten. Hur som helst skönt!
Simon o Karin har också hunnit med att ha två dagars snuva. Gissar att bakterierna trivs i värmen… Simon hade också feber en dag. Massor med Alvedon har vi med oss, men dosmått hade både vi och Jenny och Tomas glömt. Tack och lov går det mesta att ordna med hjälpsamma ortsbor. Naturligtvis används mått även här till medicin…

Dagarna springer på trots att vi inte gör så mycket.
Badar gör vi i massor, snorklar o letar fisk, bygger sandslott och läser böcker. Även någon promenad längs stranden för att hitta nya ställen att bada på har vi hunnit med.
Maten och all frukt är fantastiskt god. Den långsamma servicen och tiden det tar att få mat, är under all kritik. Som vanligt är den kritiska tidpunkten för fyra hungriga barn tiden efter vi satt oss tills de första tuggorna nått magen. Tyvärr så dröjer det alltför ofta 40 min.
Värmen gör väl sitt också till, det är ju riktigt hett här.
Hur varmt är är det ingen som vet, det är ju inte så noga här . Men fryser vi när vi kommer in i vår bungalow som har en AC ställd på 28 grader så kan vi nog räkna med en bra bit över 30 i skuggan. Gissa om vi svettas!!

Ett annat intressant fenomen är att vi äter i omgångar. Maten kommer in vart eftersom den är färdig. Ofta hinner halva gänget äta upp innan alla hunnit få sin mat. I bästa fall får barnen sin först.
Förmodligen är det inga kök som är redo för åtta hungriga vargar på en gång .

Axel har lärt sig simma. Han kämpade och kämpade och till slut klarade han fem meter. Alla firade vi med glass och Axel smaskade nöjt i sig en banansplit – yammi!!

Det kryllar av djur, inte bara otrevliga sådana såsom mygg och myror utan även av annat.
Barnen är experter på att upptäcka allt möjligt. Tex en miniorm som ringla över stigen vi skulle gå på. Mest spännande hittills, måste nog tilläggas, har nog varit den tama apbäbisen.
En liten apa hade efter att ha blivit övergiven av sin mamma tagits om hand av en Malaysisk familj. Gissa om barnen blev förtjusta! Att få hålla en liten kelgris som klängde sig fast i tröjan och njöt av att bli klappad. Gissningsvis var apan två månader, som färdigvuxen blir den runt 1,60. Undrar var de gör av apan då?!!
Vidare har vi sett krabbor, jättespindlar, ytterligare en orm, ödlor i olika färger och storlekar, fladdermöss över en meter mellan vingarna, jätteödlor också de över en meter lång, massor med ekorrar, groda och så fisk förstås.
Får se om det blir någon snorkelutflykt för att simma med sköldpaddor och revhajer. Fler djur att bocka av på listan .

Taxituren på en timme ut till fiske- och färjeläget är allt annat än kul. Vi har en båt att passa och våra chaufförer gör allt för att vi inte ska missa båten. Själva hade vi nog gärna tagit det lite lugnare. Mycket trafik, väspor vars ägare kör utan hjälm, någon som försöker vinka ut en backande lastbil, människor, kor och getter utmed vägen allt medan vi kör 70-100 km/tim.
Vår chaufför verkade dessutom inte mår bra. Risk för hjärtattack gissade vi. Frustade och bankade sig i bakhuvudet – hmmm.
Skönt att sitta i båten istället – ut till Perhentien.

Såå härligt vatten. Som att kliva ner i ett akvarie. Mata fiskarna verkar vara en hit. Modigast är nog Linn som gör tappra försök att fånga fiskarna medan de smakar av brödet. Chansen att lyckas är relativt stor med tanke på att havet kokar av randiga fiskar.

Med andan i halsen så checkade vi in med 30 min tillgodo. Inte hade vi räknat med trafikolycka och trafik som stod still.
Finnair visar sig inte vara det där flygbolaget med det där extra. Ganska trånga säten om vi ska vara ärliga, inga öronproppar, eller masker som underlättar sovandet heller. Konstigast av alls är att Linn inte kan räkna ned någon mat. Förvisso är hon bara 2 och har inget säte, men mat behöver väl alla som har flygbiljetter?! Inte riktigt den servicen som när vi flugit på sistone, men vi klarar oss .

Resan går ganska bra. Sover faktiskt stor del av den 11timmars långa resan från Helsingfors till Singapore. Väl ute ur planet är det mycket spring i benen och vi slår oss ner för att vänta på nästa plan som ska ta oss till Malaysia. Märker på barnen hur kul de tycker att det är. De hoppar mest omkring och spanar på flygplan o andra konstiga fordon som tankar plan, kör bagage, sprutar vatten, backar ut plan och allt annat som vi vuxna inte heller förstår.
Poliser skriker Linn i förtjusning när det blinkar på taket!
När vi väl landat på Malaysisk mark känner vi att den där sängen som är bokad på hotellet bredvid flygplatsen är lockande.
Väl i hotellets lobby är vi nog lite malplacerade i vår reskläder, skitigt hår mm. En chic dräkt hade nog passat bättre, men någon sådan finns knappast nerpackad. Hungriga ringer vi roomservice. 35-40 min ska det ta, det får bli en nattlig dusch medan vi väntar. Efter en betydligt kortare stund så knackar det på dörren och in rullar ett bord med levande blommar och fint porslin. God mat och snabbt i säng – imorgon går flyget till ölivet!

Nu är det dags! Om 2,5 timmar så är vi i luften på väg österut.

Simon har längtat i veckor och räknat ner med en kalender vars mål är Malaysia den 17 juni.

Två hjälpsamma barn med var sin ryggsäck med leksaker satt i soffan som små ljus och tittade på föräldrar som sprang fram och tillbaka med kläder, pass, badbyxor och solkräm.

Så skönt att denna gång slippa packa ner 7 kg burkmat till barnen. Så skönt att de börjar bli stora!

Mycket har hänt denna underbara långa sommar sedan vi kom hem från Malaysia.

Nu är vardagen åter. Jobben har startat (för Martin nästa vecka) och barnen har börjat på dagis. Simon är redan i full gång och Linn tar sina första trevande seg på okänd mark. Men det går bra. Förhoppningarna att det fungerar bra när läget är skapt nästa vecka är stora .

Linn harockså hunnit blivit stora! damen, 1 år gammal och med mycket spring i benen och upptäckarlust! En härligt jobbig tid. Fråga Martin han vet hur det är att jaga på dagarna !

Sommaren i Sverige har annars gått i långsamhetens och njutningens tecken. Besök hos kusiner i Göteborg, hos mammas kusiner i skåne och i grannarnas sommarhus i Båstad. Självklart har vi också haft 1årskalas och haft besök av vänner från när och fjärran.

12►

Sista kvällen i KL spenderas vid tvillingtornen. I parken utanför finns en maffig fontän som drar barnens intresse.

Vi tittar på tornen och fontänen och får därefter en lätt åthutning av en säkerhetsvakt. Simon lyckas nämligen sticka ut foten genom spjälorna i ett räcke. Naturligtvis trillar skon av och faller ner på våningen under. Nu är skon en foppatoffla så den är inte så värst tung men säkerhetsvakten är bister när han lämnar toffeln till Karin och säger “be more careful next time”.

Tillbaka på hotellet där det som vanligt är överskott på personal. De lyckliga och vackert klädda tjejerna som jobbar i Loungen skojar och vinkar till barnen när vi rör oss mot rummet.

Väskorna är packade och Malaysias sista utflykt för den här gången blir fågelparken.