juli 20, 2017 0

Sista dagar i KL för denna gång

By in Okategoriserade

Trots den extremt tidiga morgonen är vi alla pigga under vår dag i KL. Vi bor centralt denna gången till skillnad från när jag gick på kursen. Vi checkar in på hotellet och testar även deras pool. Poolen måste ligga i skugga större delen av dagen annars är det ofattbart att de kan vara så kalla. Hotellet överraskar födelsedagsbarnet och lämnar en tårtbit i choklad med jordgubbar där de skrivit Happy Birthday. Även vårt rum är dekorerat med ballonger och serpentiner när vi kommer tillbaka från poolen – Linn undrar mest vem som fixat det… Glad är hon i alla fall över uppvaktning och paket. Vi tar en bil genom stan för att besöka en Ecopark inne i stan. Hela 8 kronor kostar resan på 15 minuter – inte klokt vad det kostar lite att åka bil. Parken visar sig ha stängt för dagen men ingen större fara skedd, vi tar istället en promenad uppför kullen för att titta på Menara, det snurrande TV-tornen med restaurang. Det blir en svettig promenad men vinden fläktar skönt när vi kommer upp på toppen. Barnen får syn på att det finns ett minizoo och blir mycket besvikna över att vi inte går in där. Vi däremot har i hemlighet planerat vår sista dag på resan imorgon och tycker att det inte finns någon anledning att lägga tid och pengar på ett besök. Istället tar vi oss till Petronas. Vi går igen shoppingcentrat under tornen och ut i parken. Vi stannar till vid en restaurang och tar ett glas vin och en cola. Sedan söker vi oss bort till badparken. Vi som inte har med några badkläder tar av oss om fötterna och vadar upp så mycket som våra shorts och kjolar tillåter oss. Skymningen faller och den gigantiska fontänen och husen tänds upp. Vi söker oss däremot ännu längre in i parken för lite lek och tafatt i klätterställningarna. Alla fyra springer vi oss svettiga och hoppar mellan olika sektioner. Trötta söker vi oss in i svalkan från AC:n under tornen. Det är dags för födelsedagsmiddag på Pizza Hut.

Sista dagen blir det ett kärt återseende på Sunway Lagoon. För tre år sedan var vi här senast och det var ett härligt lekparadis som kräver en heldag. Badkläderna är viktigast och packas ner tillsammans med kamera och handdukar. Vi går ut hårt och åker två vändor i ”flumride”. Efter det är vi alla mer eller mindre blöta om våra kläder. Nu gäller det att åka något där vinden torkar kläderna igen :). Vi åker några attraktioner och killarna åker berg- och dalbana. Linn har tyvärr inte längden inne utan får stå över. Vi vandrar över den gigantiskt långa hängbron och tar en tur bort förbi djurpaken. Vi stannar inte särskilt länge men hinner ändå mata getter och kaniner samt titta på sköldpaddor, ormar, lejon, svarta pantrar, fåglar i alla färger och former samt apor. Slutligen åker badkläderna på för mer blöta äventyr. Att gå i bikini känns, precis som jag minns det senast, konstigt. Många kvinnor badar inte här utan håller familjens saker eller så badar de i sina heltäckande badkläder med slöja. Att gå omkring med bikini känns därmed lite märkligt. Sak samma, alla som är här har kul och vi åker den ena rutschkanan efter den andra. Vi släpar runt på åkringar uppför trappor och får vatten över hela kroppen när vi kommer ner i bassängen igen. Lång tid ägnar vi åt vattenland där det sprutar vatten över hela lekställningen. Roligast tycker nog barnen att det är att bli jagade av oss vuxna. De vinner som alltid, snabba som de är när de kastar sig utför rutchkanorna. Vi blir även dränkta i grönt slem som Svamp Bob Fyrkant fixat i sin show. Det är med skräckblandad förtjusning som grönt vatten i mängder plötsligt släpps över alla åskådare och färgar hela bassängen där vi sitter i grön. Alla barn tjuter och tycker det är hur kul som helst. Trötta men nöjda släpar vi oss in i duschen efter närmre åtta timmar i parken. Precis som vi hoppats på blev det en härlig avslutning på detta äventyr för oss alla! Nu återstår bara en morgonflight via Hong Kong och London innan vi landar i Göteborg för en vecka i Sverige innan nästa äventyr i USA väntar.

 

 

 

 

 

juli 20, 2017 0

Penang

By in Okategoriserade

Den korta flygresan till Penang går smidigt. Det gör däremot inte resan från flygplatsen till vårt hotell. Trafiken är bedrövlig och den står helt still. Tyvärr visar det sig vara en av de största nackdelarna med Penang. Vart man än ska så fastnar man i långa bilköer. Det förtar lite lusten att åka runt ön och titta på dess sevärdheter.

Ett måste är att bege sig till Georgetown och vandra omkring i de gamla stadsdelarna som även finns med på Unescos världsarvslista. Vi vandrar genom little India och Chinatown. Här finns många fina byggnader och som så många gånger för massa med tempel. En konstnär har smyckat ut väggar med gatukonst, vilka vissa är riktigt snygga. Ett absolut måste är ju är Upside down museum. Vi får en nummerlapp och slår oss ner i väntrummet och blir underhållna av Mr Bean medan vi väntar. Museet är häftigt med sina upp- och nervända miljöer. Däremot har vi lite svårt för konceptet att vi ska bli dirigerade hur vi alla ska ställa upp oss medan guiden i varje rum lånar vår kamera för att ta bilder. Det känns som om vi befinner oss på ett löpande band. När ett rum är tomt kan vi kliva in i nästa. Även om det är kul att få roliga bilder så förtar det inte lusten av att vilja gå omkring på egen hand och titta.

Tillbaka på hotellet tar vi, för jag vet inte vilken tur i ordningen denna resa ett bad i poolen. Vattnet känns kalt när luften är så där underbart varm. Gissningsvis är luftfuktig lägre i Malaysia än i Vietnam. Åtminstone känns det svalare och då har termometern ändå visat så mycket som 36 grader.

En fantastisk resa där vi trotsar trafiken är när vi beger oss till ett av Sydostasiens största buddistiska tempel. Tempelområdet är så stort att det är svårt att greppa. Vi kan vandra omkring ganska fritt på området och får se saker som är rikligt utsmyckade och vackra. Trädgården som finns över hela området är fantastiskt vacker med blommor, växter och fjärilar. Precis som i Vietnam får vi ta del av någon ceremoni när munkarna sjunger. Denna ceremoni är dock lite modernare med mikrofoner och mixerbord. inne i en av byggnaderna väljer barnen önskeband som de skriver sina namn på varpå de hänger upp dem i ett färgglad ställning. De väljer sina önskningar med omsorg och ”önsketrädet” är vackert med alla sina färger.
Upp till de högst belägna delarna av området kan vi ta bergbanan. Den tar inte lång tid men det är skönt att på egen hand klättra uppför berget i värmen. Där uppe väntar en närmre 40 meter hög staty i brons. Utsikten härifrån är vacker och vi stannar länge och upptäcker mycket vackert och annorlunda.

Tillbaka i stan har vi lite ärenden att fixa. En födelsedag för en åtta-åring nalkas och vi behöver fixa en present. Vi tar en Uber-bil till ett av alla dessa stora shoppingcentra i Malaysia. Shoppingcentrat är valt med omsorg eftersom de förutom hundratals butiker även har ett lekland för barn. Vi skriver in våra barn och förundras över hur stora de är som kan bli lämnade själva för en stund. Strumpor på och våra telefonnummer lämnas varpå barnen skuttar iväg i sann glädje. Martin och jag njuter av att kunna gå i själva en stund och tittar på vad vi vill och fixa present. I två timmar leker baren. Andra gången vi kom tillbaka för att kolla läget så möttes vi av två helsvettiga barn som önskar mer vatten då allt deras vatten i vattenflaskan redan tagit slut. De har hittat nya lekkompisar och har inga planer alls på att ta sig hemåt. Vi däremot känner att det får räcka. Det gäller ju att vi alla hinner hem till hotellet och beställa in kvällsmat innan någon kraschar av hunger och trötthet. Morgondagen bjuder, förutom på en födelsedag även på en extremt tidig morgon då vi ska flyga tillbaka till KL för två avslutande dagar. Klockan 04 ringer väckarklockan….

 

 

juli 20, 2017 0

Kurs i KL

By in Okategoriserade

 

Med nästan tårar i ögonen sitter jag/vi i taxin på väg in mot stan. Det är så härligt att vara här. Jag älskar denna stan. Det är med lycka vi ser siluetten av stan och de fantastiska husen Petronas som sträcker sig mot himlen. Tyvärr får allt det vänta, det är mat, säng och en dusch som gäller nu!

Vid halv nio kliver jag ut genom hotellets entré. Det är en perfekt temperatur på morgonen och jag slåss av att vinden och solen känns så len. Bara 15 minuters promenad från hotellet finns kurslokalen. Det visar sig bara vara jag och ytterligare tre killar som ska går kursen. Alla utom jag har erfarenhet av projektledning och de andra arbetar dessutom i organisationen som använder det metod som kursen handlar om. Den största utmaningen är att förstå dem kinesiska engelskan. Vissa ord och uttryck är helt omöjliga att förstå. Innan jag tex förstod att kursledaren sa projekt board hann nog nästa hela första kursdagen gå. Annars är det ganska intressant att få en inblick i hur det fungerar på andra sätt. Toalett har man inte på kontoren utan det delar man med de andra kontoren på samma våningsplan. Vatten indraget har man inte heller, däremot en stor vattenkokare som kan hålla vatten varmt under dagen så det går att göra lite kaffe eller buljong. Lunchen löser man genom att vi får 60 RM (ca 120 kr) kontant i handen. 20 RM räcker gott och väl per dag att handla lunch för på shoppingcentret. Jag är lite feg och väljer lunch på Subway första dagen. Hade jag förstått vad jag beställt hade jag säkert vågat mig på någon av de andra restaurangerna. Eller kanske inte…

Det här med att hålla tiderna verkar inte heller så noga. En kille kom 45 minuter sent första dagen och det verkade ingen bry sig om. Att kursledaren avslutar kursen 17.30, 30 minuter senare än tänkt verkar inte heller vara några problem. När hon dessutom säger att vi ska läsa de fem första kapitlen i kurslitteraturen till dagen efter blir jag däremot lite stressad. Jag vill ju ut och njuta av kvällen med familjen och det nu!

Det blir en sen kväll.  Jag läser mina kapitel men först efter det att barnen somnat och läsandet tar sin lilla stund. Resten av familjen har haft en bra dag. Varit inne i KL och badat i poolen.

De andra kursdeltagare är trevliga, nyfikna och hjälpsamma. Både vår ledare och en av deltagarna är från Penang. De bägge förser mig inte bara med kartor utan även med broschyrer och tips. Vår ledare visar dessutom lite foton från olika delar som hon tycker vi bör se. Vi får det bekräftat att Penang inte är en så bra badö (finns en del maneter), däremot ska maten var gudomlig och erkänd. Hur som helst blir det nog bra när vi väl kommer ut dit på torsdag.

Resten av de tre kursdagen fortsätter på liknande sätt. Jag går upp, äter frukost och tar min morgonpromenad, kursdeltagarna ramlar in beroende på hur långa köerna är på vägarna (åka kommunaltrafik verkar inte vara ett alternativ), kvällarna umgås hela familjen varefter jag sätter mig och pluggar ett par timmar tills ögonen faller ihop.

Martin och barnen hinner med mycket medan jag sitter vid skolbänken. De flyger i en flygsimulator, besöker en av världens högsta flaggstänger på självständighetsplatsen och leker/jobbar med olika yrken på Kidzania.

Med bävan kommer torsdagen och examinationen. Tentan visar sig vara svår. Det gäller att ha 35 rätt av 70 för att klara sig. Det är knepiga frågor och svår engelska. Vi som inte är engelskspråkiga får 15 extra minuter att lösa uppgifterna på och den tiden behövs. Efter 75 min lägger jag, tom i huvudet, ner pennan – nu får det bära eller brista.

Alla på kursen träffas på en Japansk restaurang efteråt. Dags att visa de andra hur skickligt jag hanterar pinnar… Eller inte. Känner mig lite vilsen i menyn och måste fråga vad det är som kommer in på min bricka. Det finns så mycket att lära sig… Maten smakar bra iaf, även om det ligger hela minifiskar med huvuden kvar i salladen. Det bästa med lunchen är ändå att jag får besked att jag klarat provet, nu kan Malaysiasemestern börja på allvar även för mig!

 

 

juli 20, 2017 0

Nytt land och inte alls laddad för att gå kurs 

By in Okategoriserade

Det sista vi gör innan flyget ska ta vår familj till Malaysia och Wennerbergarna till Sverige är att besöka ett museum om Vietnamkriget. Förväntningarna är höga liksom rädslan av att långt ifrån allt är barnvänligt som vi kommer att se. Museet visar sig vara till största delen en fotodokunentation över kriget. Och mycket riktigt får vi också se riktigt vidriga bilder. Den bild som målas upp av kriget är ganska ensidig och på intet sätt opartiskt. Med det i åtanke och med glasögon som sållar bort en del otäcka bilder tar vi oss igenom flygräder, giftbesprutade skogar som tappat sina löv, missbildade barn som fötts efter giftutsläppen, soldater, barn och civila som lider och kämpar för sin överlevnad. Vi får också se och titta på fångceller och artiklar om hur andra länder stöder Vietnam, t.o.m. Sverige. Lite fakta om kriget får vi också, även om den är minimal. Ingen av oss i sällskapet är överdrivet nöjd med besöket. Vad finns det för mening med att ägna ett helt rum åt bilder på missbildade människor och foster. Inte heller förstår vi vitsen av att ha riktiga foster i vätska till allmän beskådan. Mer opartisk fakta om kriget hade däremot varor välkommet.

Efter den uppmuntrande avslutningen på Vietnamäventyret kramas vi hejdå och beger oss mot flygplatsen. För mig gäller det att ställa om från semester till kurs. Motivation är lika med noll. Jag hade gärna varit ytterligare ledigt från en massa måsten, men men nu är det kurs i Malaysia som gäller.

 

 

juli 20, 2017 0

Kärt återseende

By in Okategoriserade

Viernamturen börjar närma sig slutet. En sista fyra-timmars tur återstår innan vi är åter i Ho Chi Min.

Med pool och möjlighet till bad klara barnen och vi vilket hotell som helst och inte heller hotellet i Ho Chi Min gör någon besviken. Poolen är förvisso icke uppvärmning och därmed ganska kall. Men inte för kall för bad och lek.

Vi besöker också det forma presidentpalatset, där freden utropades. Den ursprungliga vackra franska huset är helt omgjort på 60-talet. Huset ligget i en grön oas i Ho Chi Min, omgiven av träd och gröna ytor. Huset är en stilstudie i 60-talet och där inne kliver vi in i en annan värld. Vi ser presidentens sovrum och kontor, den privata bion/teatern, ambassadörens rum, rummet där The first lady tog emot sina gäster, bibliotek, kabinett, bankettsalar med mera. Bunkern i källaren var också spännande med all sin kommunikationsutrustning och kartor där de styrande kunde följa krigets framfart.

Området där vårt hotell ligger i är mycket trevligare än det område där vi bodde i under början av vår tripp. Det är lugnare och inte riktigt lika mycket kaos och smuts på trottoarena här. Det är också mer träd och kaféer.  Det är till och med en fontän i en av rondellerna. Det känns lite kommunistiskt på något vis. Fontänen med dess skulptur skulle lika gärna kunnat stått i Östberlin.

Fortfarande dominerar motorcyklarna stadsbilden även om bilarna här är fler. Det bästa är nog att vi enklare kan gå omkring och ta oss mellan olika delar av stan obehindrat. Solen är gassande varm och vi slinker mer än gärna in och tar en god kopp kaffe i svalkan från AC:n. Det Vietnamesiska kaffet som vi serverats de närmsta veckorna har knappt varit drickbart.  Kanske är det dessa kontraster som gör resandet så spännande. Ena dagen en hydda utan AC eller något lås som fungerar på dörren och nästa dag ett fint hotell med fantastisk service. Sand överallt ena dagen och nästa dag storstads damm. Ena dagen inhemsk mat som ibland är gudomlig och ibland näst intill lämnas orörd till att plötsligt få njuta av en riktigt god latte.

Det käraste återseenden på resan sker dag två i Ho Chi Min. Då landar Wennerbergarna efter sin tur till Mekong. Stora kramar och mycket skratt!

 

juli 20, 2017 0

Varm sand

By in Okategoriserade

Efter mycket utflykter under första delen av resan så tar vi det lugnt. De röda sanddynorna kan vi dock inte motstå utan hoppar in i taxin på eftermiddagen för en 15 minuters färd. Vi hinner inte ut ur taxin förrän två barn pratar i munnen på varandra och försöker övertyga oss om att hyra pulka av just dem. Vi tackar vänligt med bestämt nej och tar av oss skorna. Som på så många andra håll i Vietnam är här skräpigt. Att slänga skräp i naturen verkar vara det som gäller. Både vi och barnen förundras nu liksom på så många andra resor vi gjort. Även här i de röda sanddynorna får vi se upp vart vi sätter fötterna. Trasig pulkor, munskydd, skor, vattenflaskor är bara något av det vi ser. Vi vandrar bort över sanddynor bort från de andra besökarna. Längre bort får vi vara själva. Sanden blåser och letar sig in i både ögon och mun. Det är inte alls som öken utanför Dubai, så mycket sand yr inte och så torr är inte luften. Den är inte heller lika hett. Däremot är här underbart och vackert!

Vi hoppar ut för sanddynorna och barnen rullar ner. Pulkor saknar vi inte alls. Det är vackert här. Den röda sanden som tronar upp sig, solen som är på väg ner, havet, båtarna och de mörka molnen som rullar in med kvällens oväder…

 

juli 20, 2017 0

Lugnet vid havet

By in Okategoriserade

Familjen Wennerberg ska avsluta Vietnamresan genom att utforska Mekongdeltat. Ett spännande äventyr med flytande marknader, ris och fruktodlingar. Vi däremot väljer att fortsätta vår bilfärd söderut mot Vietnams södra kust. Siktet är inställd på utkanten av den mindre staden Mui Ne. Vi kramas hejdå och så lämnar vi kusinerna som blir kvar i Nha Trang ytterligare ett dygn innan deras flyg går mot Saigon för vidare färd mot Mekong.

Fyra nya timmar i bil är det som gäller och vi ser fram emot att byta höghushotellet mot en liten bungalow med havsutsikt. På vägen kör vi förbi vinodlingar, risodlingar, fiskesamhällen och fantastiska sanddynor båstående av både röd och vitaste vit sand. Vinden är underbart när vi kommer fram. Varm och ljusen men det blåser friskt. Vår bungalow av sten är fin och vi får en välkomstdrink på vår altan. Vågorna på havet är höga och både surfare och kitesurfare njuter av hav och vind.

Vi har svårt att välja pool eller hav. Istället blir det både. Så skönt!

För andra gången sedan vi kom till Vietnam träffar vi på någon annan svensk. Tom som driver surfskolan har en svensk fru och tillsamman har de en söt dotter som redan får glida runt på en bräda i strandkanten. Även vi hyr en bräda och testar hur vår balans fungerar på öppet hav. Det är inte lätt. Simon ställer sig upp men kastas av då och då. För egen del nöjer jag mig med att bara paddla ut och följa med vågorna in igen. Ingen idé att kämpa emot vågornas kraft, det är ju trots allt semester. För Simon slutar surfandet lite abrupt slut när han kastas av och råkar få brädan i huvudet. En bula och ett par tårar senare och några uppmuntrande ord från Tom så fortsätter vi badandet i poolen.

 

 

 

 

juli 20, 2017 0

NhaTrang

By in Okategoriserade

Vi bokar en ny bil för vidare färd söder ut. Denna gång är det en 4 timmars resa till Nha Trang vi har att se fram emot. Förra bilresan vi gjorde var 6 timmar långa så denna resa känns riktigt lyxig. Vi åtta hoppar in i en bil med 16 säten. Resan går mellan berg, upp över berg och genom risodlingar. Förbi vackra stränder och kossor som går och betar. Vi ser tempel, skräp som lämnas i vägrenen och människor i toppiga hattar.

I Nha Trangs utkanter ser vi som så många gånger förr de otaliga antalet fiskebåtar. Vackert målade i flera färger. Väl inne i Nha Trang känns det som vi kommit till ett nytt land. Lyxiga höghus kantar strandpromenaden och för första gången ser vi fler turister än Vietnameser. Den breda stranden kantas av många solstolar, vackra planteringar och fontäner.

Skyltarna är inte längre bara på Vietnamesiska utan även på ryska och ibland även på engelska. I var och vartannat gatuhörn finns det massageställen och turistbokningskontor. Trots allt känns det skön att komma till ett fint hotell och landa.

Vi badar, slappar, blir masserade och besöker tempel tillsammans med horder av andra turister.

 

 

 

juli 20, 2017 0

Fiskebyn Bai Xep

By in Okategoriserade

Vi söker oss mot havet för att kunna lyssna på vågskvalp långt in på natten. Slutligen bokar vi ett litet ställe i en fiskeby. Byn är för liten för att vår bil ska kunna köra ner till hotellet. Istället blir vi avsläppta uppe vid stora vägen och blir visade vägen genom smala gränder där byn sjuder av liv. Ett gäng bläckfiskar på tork vittnar om vad byborna lever av. Hundar springer lösa, barn leker och någon rensar fisk medan ytterligare någon lagar fiskenät.
Väl framme vid hotellet öppnar de trånga gränderna upp sig och havet ligger framför oss. Hotellet ligger precis vid havet, bara en liten gång ner och några palmer. Vårt boende för natten är en träkoja i två vångingsplan. Ingen AC däremot tre våningssängar och en dubbelsäng på övervåningen. Golvet är snyggt i polerad betong. Hela toaletten och duschen är i betong och duschar gör man med himlen som tak och vajande kokospalmer. Härligt!
Tyvärr är inte stranden och vattnet lika paradisiskt som vi hoppats på. Vattnet är grumligt och sikten dålig. Men vattnet svalkar gott och vi njuter av lugnet.
På kvällen bokar vi en grillbuffe. Var och en grillar för sig själv. Det ser vackert ut när vi sätter oss till bords. Facklor fladdrar i vinden och flera grillkärl brinner på bordet. Tyvärr är vinden stark och det är hett att grilla själv. Vi får instruktioner för hur måltiden går till, vad alla skålar används till. Vi ska vända vår mat med ätpinnar men ganska snart inser både vi och de på restaurangen att det är för varmt för att göra det med pinnarna. Istället får vi tänger. Grönsaker, kött och skaldjur, allt som ska grillas ligger blandat på samma fat. Det är lite svårt att veta när köttet är genomstekt men vi gör vårt bästa med att föda åtta hungriga magar. Soppan som serveras till är helt klart den bästa. Pumpa och kava i kokosmjölk smakar ljuvligt!
Dagen därpå bokar vi in oss på en snorkeltur. Fiskebåten som vi åker med har ett glödhett däck. Vi sköljer det med vatten och till slut får vi vår kapten att spänna upp ett solskydd över däck. Väl ute till havs kryssar vi oss ut mellan fiskarnas redskap. Kaptenen vittjar en kräftbur som visar sig vara tom. Snorklingen sker utanför en grannö med fastlandet. Vi kastar ankar och så hoppar kaptenen i med sitt cyklop. Vi är inte långt efter. Någon av grabbarna som hoppar i först kommer upp till ytan och låter meddela att det är kalt i vattnet. Vi andra tar oss också i vattnat och kan väl bara skriva under på att det stämmer. Cykloperna och snorklarna som vi fått låna håller dålig kvalitet och vi badar mest med våra simglasögon och eget cyklop. Vår kapten dyker ner till havsbotten och hämtar upp tre sjöstjärnor i vackra färger. De som snorklar får även se fisk och sjöborrar.
Väl tillbaka i byn tar vi en promenad i gränderna. Överallt finns det barn, hundar och människor som arbetar eller slappar. Vi går förbi tre brunnar överlastade med pumpar som ska förse ortsborna med vatten. Nere i hamnen ligger alla fiskebåtar och väntar på att få gå ut på sjön igen. Burar och redskap ligger överallt. Magra hönor och kycklingar går och pickar i en bur. Det är hett och luften står stilla, även om det är på kvällen.

 

 

 

 

juli 3, 2017 0

My Son

By in Okategoriserade

Vi bokar in oss på en fem-timmars-tur till  hinduerans vagga och religiösa centrum My Son. I tryckande värme sätter vi oss i bussen och efter en timme har vi knappt kommit ut ur stan. Guiden visar sig vara ett riktigt stort skämt. Förra turen var vi så nöjda med guiden men nu får vi en guide som knappt kan göra sig förstådd på Engelska och älskar uppmärksamheten han får just för att han är guide och inte för att guida oss.

Vi försöker hänga med i guidningen till att börja med men ger ganska snart upp. Barnen förstår inte och det gör vi vuxna inte heller. Istället går vi runt och beskådar ruinerna från 300- till 1200-talet själva. Efter gravplundrare och intensiva bombningar under Vietnamkriget återstår inte så mycket mer än 20 av de från början 70-talet olika tempel. Hela området ligger vackert i full grönska och djungel, omgiven av berg. Vackert berg är också just vad My Son betyder på Vietnamesiska. Området är numera skyddat av Unesco och finns med på dess världsarvslista. Vissa av templen är återskapade, medan andra klarat sig och står kvar trots periodvis intensiva bombningar och krig. Även bombkratrar finns kvar och vittnar om en mera nutidshistoria.

Att vandra omkring i stekande sol och med hög luftfuktighet tar på krafterna. Vatten häller vi i oss och vi är konstant klibbiga. Barnen är fantastiska. De gnäller knappt och är även de imponerade över vad de ser. Kanske är det hotellets pool som lockar när vi kommer hem eller så är det äventyret i sig som är spännande, på gott humör är de i alla fall åtminstone tills dess att vi sitter i bussen på väg hem igen.